Internet utmanar företag, myndigheter och organisationer
Posted on October 13, 2009
Filed Under Håkan Selg, Internet, InternetExplorers, NITA, Vinnova, facebook, forum internet, ledarkskap, mailgenerationen, messengergenerationen, nätgemenskap, social media | Leave a Comment
Sedan flera decennier märks en gradvis uppluckring av industrisamhällets sätt att organisera människornas tillvaro. Messengerkulturens nya sätt att kommunicera skyndar på den utvecklingen. Det viktigaste är inte själva tekniken, inte heller de nya tillämpningarna i form av social programvara med alla digitala verktyg för att skapa och bearbeta digitalt innehåll. Den viktigaste faktorn är istället de förändrade mentala modeller och värderingar som utvecklas i brytpunkten mellan den allmänna samhällsutvecklingen och de nya kommunikationsmönstren.Uppdelningen arbetstid-fritid är ett sådant exempel. Inom mejlkulturen värjer sig många för att låta arbetet inkräkta på privatlivet. I motsats härtill bygger messengerkulturen på permanent tillgänglighet, om inte via laptopen så på mobilen. Enligt mejlgenerationens sätt att se på saken betyder detta privata angelägenheter på arbetstid i kombination med arbetsrelaterade kontakter på fritid. Symmetri således. Messengergenerationen förstår inte frågan.
Kopplat till arbetet som social institution finns också pliktbegreppet. Vissa handlingar utför man utan vare sig eget intresse av resultatet eller ens av övertygelse om handlingarnas ändamålsenlighet. Mot detta kan ställas iakttagelsen att arbete allt oftare motiveras med att det är “kul”. Kanske ligger det i sakens natur, den ständiga tillängligheten måste med nödvändighet bygga på att kontakter och aktiviteter är lustfyllda. Men om det som enligt mejlkulturens terminologi är “arbete” utförs av lust, inte av plikt, och utan hänsyn till tid (arbetstid/fritid/semester) och rum (arbetsplats/bostad/fritidsställe), vad återstår då av begreppet arbete? Hur blir det möjligt att avgänsa sådana “arbetshandlingar” från andra aktiviteter i vardagen?
Nu är ju inte alla verksamma inom kreativa yrke, är symbolhanterare eller hur de nya branscherna brukar beskrivas. Och den växande tjänstesektorn bygger ofta på en handfast närvaro i tid och rum. Men även här märks samma tendenser i form av serviceåtaganden som sträcker sig utanför traditionella arbets- eller öppettider. Det märks också på att många engagerar sig i en servicenäring, inte som ett arbete, inte som ett yrke, utan som en livsform.